Igår var jag på ett seminarium på KTH. Medverkande var Stockholms nya stadsträdgårdsmästare Pia Krensler, landskapsarkitekterna Thorbjörn Andersson och Anders Mårsén. Professorn i stadsbyggnad Alexis Pontvik ledde diskussionen.

Seminariet hette Stockholms parker som offentliga rum och skulle handla om Stockholms parker, både ur ett historiska och ett framtida perspektiv.

Jag tyckte att en person i publiken hade en intressant poäng när han frågade varför man inte satsar mer på kolonilotter i offentliga parker, på så sätt skulle man få personer som betalade för att sköta om offentliga områden. Man skulle spara in pengar på skötsel och samtidigt involvera befolkningen. Motargumentet från Andersson var att ett kolonilottsområde knappast kunde ses som ett offentligt rum.

Jag tycker att det är trist att Andersson inte verkar intresserad av att ta till sig nya idéer om hur en ny typ av park skulle kunna vara. Skulle det verkligen vara omöjligt att bygga en park som innehåller kolonilotter men annorlunda utformat så att de fungerar i en öppen park miljö?

Det talas vidare om hur det finns ett starkt misstroende mellan de som planerar och bygger parker och mot de tilltänkta användarna. Uppbyggarna menar att det lätt blir så att användarna förstör parkerna. Samtidigt efterfrågar de ett samarbete och poängterar att de vill att användarna ska vara med och bestämma vad som ska finnas i parkerna. När de talar om detta verkar de däremot som om de är inställda på att det är gamla idéer som gäller och att det är svårt att bygga och planera för nya sätt att vara i parkerna. Samtidigt kritiserar de politiker som de anser inte kan tänka nytt kring offentliga parker. De menade att de fortfarande var inne på gamla tidens ideal, då man använde parkerna för att flanera omkring i.

Pia Krensler berättade om Stockholms parker, vilka som är i behov av upprustning och vilka framtida projekt som finns. Jag kan känna mig besviken på att hon inte hade mer fakta att ge om hur grönskan i Stockholm mår och på att hon inte verkar ha någon hjärtefråga.

Det är dock en svår position hon har och en stor roll att fylla efter tidigare så omtalade stadsträdgårdsmästare. Många har höga förväntningar och jag är absolut en av dem.