Jag har nyligen läst ut boken Utanför staden – Parker i Stockholms förorter av Thorbjörn Andersson. Den beskriver väldigt bra om varför Stockholms parker ser ut som de gör.
En stor del av boken handlar om Holger Blom som verkade som stadsträdgårdsmästare i Stockholm mellan 1938 till 1971. Blom har till stor del påverkat hur våra stadsparker och grönområden ser ut. Han ville att stadsborna skulle ha möjlighet att känna gräs under fötterna och se växter på nära håll. Detta tog sig bland annat uttryck i att han medverkade till uppkomsten av väldigt många av Stockholms parklekar. Blom var väldigt noga med att man skulle planera parker efter naturens förutsättningar och därför är många av parkerna som anlades under den tiden så naturliga element så att vi knappt tänker på dem som planerade parker. Två exempel är Ålstensparken och Norr mälarstrand. Under denna tid försvårade kriget för import av utländska växter och man fick plantera med svenskt växtmaterial.
Boken beskriver både hur man har tänkt på grönområden när man har byggt många av Stockholms förorter och hur parkområdena visar sig bli använda av invånarna. Ofta på ett annat sätt än vad tanken var, som till exempel när parkområden blev en plats för utslagna personer.
Boken rekommenderas varmt och säljs larvigt billiga på årets bokrea.
